Livets stora gåta?

Johan Hamilton En av TALARNAS medgrundare, Christina Stielli, skriver krönikor i tidningen Hälsa. Läs en av hennes uppskattade texter. Vad kan vara viktigare än att förstå hur vi kan leva lyckligare och längre?

Kanske jag själv inte reflekterade så mycket över det där förr. Hur ska man hinna med att fundera på livets stora gåta när man blir förälskad och får första barnet, skapar familj och flyttar till hus, får andra barnet och börjar renovera, planera semesterresan och i god tid göra listor över vad som ska köpas till julafton? Livet pågår ju bara. Det blir som det blir, ha bälte i bilen och hjälm på cykelturen och se dig för över gatan, ät lite grönsaker ibland, rör på dig och rök inte. Skulle inte det räcka för att bli lycklig och leva länge?

Héctor Garcia och Francesc Miralles ville ta reda på vad japanerna i Ogimi gjorde för att bli så gamla som över 100 år och ändå må utmärkt. Något av det första de noterade under sitt besök i staden var att de aldrig såg någon människa sitta ensam. Det var liv och gemenskap, alla hade någon som såg till en, någon som man umgicks med och alla hade någonting man ägnade tid åt att göra. Det var inte någon som, efter avslutat arbetsliv, satt overksam. Alla hade ett syfte med sin dag, och ingen var ensam.

Garcia och Miralles sammanställde sin resa och sina upplevelser i den numera välkända boken, IKIGAI. Ikigai betyder fritt översatt: ”meningsfullt liv” och de menade att ett meningsfullt blev värt att leva och människan blir lycklig av meningsfullhet och en lycklig människa har lägre blodtryck, skydd mot hjärt- och kärlsjukdomar, ett umgänge som stimulerar och lägre stresspåslag.

De allra flesta av oss skulle väl säga att vi ändå levde meningsfulla liv? Men hur definierade de nära 100 år gamla japanerna i Ogimi meningsfullhet? De menade att människan hittade sin mening, sitt ”Ikigai”, med hjälp av fyra pusselbitar:
Det man älskar att göra. 
Det man är bra på att göra.
Det världen behöver.
Det man kan ta betalt för.

Min pappa fyllde nyligen 83 år. Han är kristallklar i huvudet och frisk i kroppen och alltid glad. Han kliver upp varenda morgon och när han druckit sitt kaffe går han in på sitt kontor och komponerar musik på sin synt. Han lever i sitt Ikigai. Han har sitt syfte helt klart för sig. Det är musiken.
 Han älskar sin musik, han är skicklig på musik, han skulle kunna slåss för att alla i hela världen fick lyssna på musik och han har alltid arbetat med musik.
Tänk om det är så enkelt … att vi ”bara” behöver ha klart för oss vad vi älskar att göra, vad vi är bra på att göra och vad vi ser som det viktigaste för oss och att vi därigenom finner vårt eget syfte, vårt eget Ikigai och att det gör livet bättre och längre?