Musiken som motar höstmörkret

Tobias Persson. Alltför många dagar startar som gråa Roy Andersson-kulisser och vi fyller själva inte på med någon färg.

Det är mörkt när du vaknar, mörkt när du kommer hem från jobbet. Om du har ett jobb att gå till, vill säga. Sitter du krum och håglös vid köksbordet och försöker ”jobba hemma” (samtidigt som du distraheras av ropande tvätt-högar, akut skrikande disk eller förföriskt lockande soffa) kan det vara ännu tuffare. Om du dessutom scrollar världens undergång på sociala medier till frukosten är det upplagt för kollaps. 

Mitt tips mot mörker stavas MUSIK. Medveten, fokuserad lyssning (i avskildhet!) är lika välgörande som meditation och fyller dina steg med mening och swing. Inte diska samtidigt eller kolla Facebook. Totalförbjudet. Bara lyssna. För detta ändamål krävs dock musik av riktigt hög kvalité!

Vad falls, kanske några av er ropar, bestört - påstår du att det finns musik där ute som är bättre, mer välgjord, originell och har större bäring än annan typ av musik? Exakt så menar jag! Jo, jag vet-smaken är som baken och det finns, såklart, olika värde i olika uttryck. Men, för att spetsa min tes: jag vågar påstå att en fokuserad halvtimme (minst!) på rygg, med Beethoven, Chopin, Grieg, Debussy, Schubert, Liszt i öronen skänker mer djup, lugn och näring till själen än vad Aqua och Doctor Bombay gör.

Undvik alltså skvalmusik hos frisören, när en radio rapar ur sig snabbproducerade hits eller när det spelas irriterande muzak i klädbutiker. Det är inte sådan musik jag menar. Det vore ju som att nöja sig med mummel och kallprat istället för ett äkta, givande samtal med en nära vän.

Mångbottnad, tidlös, vacker och mäktig musik från de gamla mästarna läker oss, ruskar om, stärker oss på ett sätt få andra kulturella saker gör. Tiden pausas. Musiken bara finns och du finns i den. Dina ögon får vila, även dina klickfingrar. Funkar bättre än happypiller, terapi, Instagram, smileys och annat. En Netflix-serie, t.ex (hur bra den än är) kräver något av dig, nämligen din totala koncentration. Likaså en podcast med högt tempo, skratt och jinglar. Men att släcka lampan, ta bort ljudet på mobilen och tillåta sig att försvinna in i sig själv ett tag och bara lyssna är ett varmt bad för ditt undermedvetna! Alla surrande tankar får ro. Eller så poppar gamla upp, som inte fått plats på ett tag.

Så ger er själva lov att försvinna in i abstrakta toners universum, stäng av larm och sorl. Om det inte funkar med en gång ska ni inte ge upp. Byt stycke, byt kompositör, testa er fram.  Varje gång jag hör, te.x, Chopins ”G moll ballad” (Ballade no. 1 in G minor, op. 23) så blir jag stärkt och renad. Tio minuters piano. Vemodiga, trevande toner inleder stycket. Musiken känner sig fram, försiktigt. Det finns luft och andrum. Sen böljar melodierna porla, svepa med lyssnaren mer och mer.  Mot slutet stormar det en aning men slutligen, när finalen hamras fram, så ler man med hela ansiktet. Solen skiner och lyfter upp dig. Som att rusa ut från en bastu och skutta naken ner i en snödriva.

Men kanske ger Dr Bombay samma effekt, jag får väl testa mig fram …